Jag vill dig
jag vill dig
dag och natt är det du, du, du.

Jag vill vardags-dig
vanlig-du
och brasans förtroliga ljud
av röd saga och onda drömmar.
O skogar skogar
med den mossiga hösten
inkilad mellan alla fingrar
o slätter med den frostbitna klarheten
över alla vissna strån
jag är där
hos slätterna, hos skogarna, hos dig.

Du som är kluven i dag och natt
och tyngre än du orkar
det är dig jag vill.
Så sitter jag:
huvudet i handen
och min själ blank och vit
som rummet, som dagen,
som min outtröttliga vilja
till dig.

"Förväntan"

"Innehåll"

"Stormen"