Stormen

Rikedomar vältrar över mig
som stormen över fjället.
Barfota och oförskräckt
springer guden med de ljusa ögonen bredvid
och tvingar mig mot smala pass
där man måste igenom.

En vägg
ett hav
en hotfullhet
är mina tankar nu
och spetsen tränger mot ditt hjärta.
Du har skäl att frukta.

Mitt ansikte är inte mänskligt,
förtunnat och skälvande, fjärranblickande.
Fladdermus
nattdjur.
Jag är utbrunnen och förkolnad.

"Du" "Innehåll" "Eldflugor"