När jag såg honom komma
föll jag ner från där jag satt
och blev liggande på marken i min vida kappa.

Då skrattade de omkringstående
och ropade sina mustiga skämt
men jag orkade inte lyfta blicken
förrän han för länge sedan gått förbi.

Stum satt jag och hörde inte
att de talade till mig
mina kinder var så varma.

Något obekant har slagit sig ner i mitt bröst
och vållar mig oro.

"Höst"

"Innehåll"

"Förväntan"