I den tidiga morgonväkten
är mörkret brister sönder och ljusflödet sipprar in
vaknar de grå pupporna och börjar blåsa i askan.

I natt har vintern andats bisterhet
över det vitnade gräset.
Då tror vi att fågeln
är död av köld.

Men när solen beslutsamt
stegar över randen av taggig skog
och ljuset springer sönder i tusen små skärvor
av glitterglans
plirar med ett stenkolsöga
den ruggiga paradisfågeln
och äter i nåder ett jordiskt korn.

"Vid elden"

"Innehåll"

"Sjöfärd"