Avlägsen stiger ur gryningen
den spröda tonen som alltid
kallar bort.
Då stannar de vildögda hästarna
och svarar med ett rop av smärta.

Ljuvt
är det ulliga förblivandet
men in till benet
och in till märgen
skär det vassa
kravet på uppbrott.

Så säger trumpeten:
Slit dig ur din älskade tvekan.
Lyft upp din tunga kärlek
som är så omöjlig att överge
och bär den med dig
in i det vita.

"Pelaren och antilopen"

"Innehåll"

"Natten som följer på ett uppbrott"