Alla träd leker mjuka danser

I kväll har jag dödat dig
ur mitt hjärta
och inte lämnat bild på bild
att göra ont.
Nya murar har jag format
med fortfärdiga händer
och diktat andra sagor
till min nyvunna reslighet.

Små, små barn bar jag förr
inuti min kärlek
små fiskar
små löjor med blöta munnar,
de har slunkit ut.
Därför har min mjukhet brunnit bort
kvar är den oförstörbara
leende viljan.

Omöjliga vilja
besvärliga vilja
omkring vilken jag är skalet.

*

Alla träd leker mjuka danser i kväll
och bollar blå skuggor mellan sig.
Du skall inte knacka fler gånger,
jag har låst kring ingenting.

Kärleken döljer sina ögon
och jag är inte längre deras glans,
kärleken är inte här,
jag är en tom skål av torra fibrer.

Godhetsfullt
förstå mig icke.
Jag är min egen hemlighet.

"Avsked" "Innehåll" "Den vanmäktige"