Min själ är en blå grotta av kärlek
ständigt öppen för nya dårskaper,
ett rum för de mildögda duvorna
som lyfter i förvirrad flock
när hundarna kommer.

Klipporna vet
mina älskade orimligheter
flodbäddarna gömmer
mina underbara glittrande misstag.

Hjortarna reser sig och ropar till varandra
de talar om besvikelse,
fågelfängaren samlar i ena handen
sitt nät av besvikelse:
allt skall vridas ur min famn
och lämna mig ödelagd.

Men när den obegränsade kärlekens tecken
står över bergen
är jag åter beredd
att kasta mig utför nya stup
hisnande
blundande
måttlös.

"Den smala lyckan"

"Innehåll"

"Med mörka dukater"