Trädgården

Jag drömde att jag slog mig ner.
Mitt hus var byggt
av luftigt material, abstrakt och skyggt.
Det bestod av fönsterbågar som man ser
igenom, en ram åt ingenting, åt rymd, det krökta
rummet som inte sammanfaller med det sökta.

En konstruktion
för tankar och för fågelbon.

Men trädgården. Where is my garden.
Jag söker efter den. Jag vill ha kvar den.

Fågelhjärta. Blicken ur ett öga.
Vingen. Flykten. Husets höga
genomblåsta siluett, de spröda
bågarna. Men blommorna. De röda
rosorna som räckte till åt alla.
Man såg dem inte falla
de lyfte som en fjärilsflock. Bort far den.
Gone are the blossoms of my garden.

Här är ett berg. Ett öde land
en stelnad eroderad form och grus däröver
och jag har glömt att jag behöver
fågelvingar, hjärta, öga, hand.

Where are the blossoms. Where is my garden.
Det brusade så starkt. Vid havet var den.
Allt har flytt, små kryp och gräs och blad
och jag har glömt hur man är glad.
Förbi, förgånget, övergivet.
Det hela stod i sanden skrivet.

Oh my blossoms! Mitt stenparti med kärleksört.
Och fågelbona. Ögonen. Förvanskat och förstört.
Men när jag står i verklighetens sten och grus
hör jag när jag blundar havets brus.

"Elegi vid sköna dal" "Innehåll" "Att flyga"