Teater Vanessa följer en folklig tradition som tidigast tog sig uttryck i rollspel och lantliga upptåg med majgrevar, staffanssångare och stjärngossevandring vid trettondagstid. Den vidareutvecklades i folkrörelserna, vars teaterverksamhet till att börja med gällde både propaganda och förströelse. Nu bärs den upp av fria ideella grupper med skiftande inriktningar. Teater Vanessa har den uttalade avsikten att i praktiken pröva en rad egna teateridéer. Det innebär att vi själva skriver de pjäser vi sätter upp.

En av de saker vi reagerar mot är att utanverken, d.v.s. scenografi och utstyrsel hos den kommersiella teatern, som ju har medel till det, ibland överröstar budskapet. Det passar oss som är i en helt annan situation att skala bort alla slag av utanverk och koncentrera oss på det som är specifikt för teatern, nämligen att åstadkomma en interaktion och en känsla av samhörighet mellan scenens människor och salongens. Teatermannen Per Lindberg skrev att teaterföreställningens uppgift är att stegra livskänslan, först hos skådespelarna och genom dem hos publiken. Det är ambitiöst, men man skall som bekant sikta mot stjärnorna för att nå skogstopparna.

Vi reagerar också mot att de institutionella teatrarnas repertoarer så ofta hämtas ur det förgångna, ja, det längesedan förgångna. Kanske får de fram sköna klassiker som man för hundrade gången kan göra en nyinstudering på men också sådant som är enbart gammalmodigt. Eftersom ett av våra teman är jämställdheten ser vi det som en broms i utvecklingen att teatern på det sättat konserverar en ojämlik och föråldrad människosyn. En annan idé är att skriva goda kvinnoroller. Det verkar vara ont om sådana.

Den interaktion vi eftersträvar mellan skådespelare och åskådare består oftast i att de förra förmedlar pjäsens budskap och teman till de senare och dessa ger förhoppningsvis inlevelse och känsla tillbaka. Men våra påståenden och provokationer får stå oemotsagda om publiken bara har ett resa sig och gå när pjäsen är slut. Vi vill ge den möjligheten att komma med svar på tal och har därför en söndagsmatinéverksamhet, där publiken och skådespelarna möts över en kopp kaffe efter pjäsen.

Vår verksamhet har också pedagogiska aspekter. Man ser i barnens lekar att lusten att gå in i andra roller än den egna är ett viktigt led i växandet. Vi vill ge människor som hunnit längre i livet de möjligheter till förnyelse och personlighetsutveckling som teaterns konstformer kan erbjuda. Vi gör allting själva, agerar, regisserar, syr kostymer osv. och vi tror att denna intensiva samverkan skapar ett gruppbeteende som kan vara till glädje i andra sammanhang.